Åååh det här går riktigt bra för mig nu känner jag. I fredags fick jag jobb i Stenungsund och Stora Höga och idag hade jag fått mail från ett företag där dom ber mig komma på intervju den 28/8. Blir så himla glad, hoppas det går bra på intervjun bara har ju så himla mycket att göra. Måste lära mig ca 20 koreografier på ca 3 veckor, piuuh ! Skönt att jag är färdig med mitt rum snart iaf, ska bara måla det den sista färgen och sen är det att möblera så jag får i ordning på rummet. Det ska bli skönt att bli färdigt med rummet så jag bara behöver tänka på att lära mig alla koreografier.

Jag har precis kollat på Systrar i jeans och började gråta under filmen. Och inte vet jag varför riktigt, kanske är det för at jag känner/kände igen mig så väl i " Tibby " och " Lena ". Tibby känner ( som jag tolkar det/henne ) att något hindrar henne från att vara lycklig, så fort hon känner att hon är det. Och Lena ( som jag tolkar det ), känner att hon inte vågar visa vad hon känner för någon eller något. Så känner jag med, precis som dom två och inte vet jag varför riktigt. Kanske är det för att jag har blivit sårad av så många på så många olika sett. Jag litar inte på någon, det spelar ingen roll om dom är tjej eller kille, ung eller vuxen/gammal, jag litar inte ens på mig själv ibland och då är det riktigt illa. Som jag skrev innan så kanske det är för att jag har blivit sårad så många gånger, av olika personer på olika sett. Jag har släppt in många personer i mitt liv, både vänner, familj, lärare, pojkvän och alla har dom sårat mig på ett eller annat sett. Jag visar inte vad jag känner för någon, utan jag stänger av mina känslor när jag är med någon så jag ska slippa känna dom och på så sett slippa bli sårad av någon. Så jag säger inte att jag " älskar " någon mer än som vän för då kan ingen såra mig, tror jag. Även om jag älskar den där killen jag träffar eller ha träffat så säger jag det inte till honom för att undvika att bli sårad utan jag håller honom på avstånd och låter det vara så så blir jag inte sårad, eller ? Oavsett vad man gör blir man sårad på ett eller annat sett, tro mig jag har blivit det. Att stänga av känslorna kan vara bra i vissa fall men inte alla. Jag har gjort många saker utan att " känna " något och därefter ångrat det och mår bajs. Ska det vara så här, att man är rädd för att känna något för någon ? Jag tror inte att man ska vara det, så varför är jag det, varför kan jag inte bara glömma allt jag har varit med om och låta mig känna saker igen för någon ? Det är ju det jag vill göra, jag vill kunna älska någon, jag vill våga säga til han där " jag älskar dig " utan att ångra det, vara rädd och tänka " Fan , han kommer att sticka snart och såra mig. Han kommer bara säga det till mig bara för att jag sa det och inte för att han verkligen känner så. "  Ibland tror jag att personer, killar bra vill vara vän eller träffa mig bara för att ha sex och inget annat, det är det ja är rädd för. Kanske är det så, kanske inte vad vet jag men man ska inte behöva gå runt och tänka och vara rädd för det heller. Visst man ska tänka på vem det är man har sex med och inte ha sex med vem som helst, hur som helst, när som helst men för det behöver man inte undvika någon för att inte ha sex. Som sagt så har jag varit med om olika många jobbiga och svåra saker dom här senaste 2 åren som har förändrat mig, både som person men också på hur jag ser på mig själv som person. Jag har blivit alltmer osäker på mig själv efter allt, vågar inte säga det jag vill eller känner, vågar inte visa vem jag är. Det är något jag önskar jag kunde göra, våga visa och säga allt det där, våga säga till den där killen,vem det nu än är att jag älskar honom. Problemet är bara, jag måste träffa den där killen som jag älskar först.

Den första killen jag sa till att jag älskar honom ( som jag trodde att jag gjorde ) slutade upp med att han sårade mig rejält inte kort efter att vi blev tillsammans. Dum som jag var förlät jag honom varje gång jag kom på honom och varje gång blev jag mer sårad än innan. Man säger till sig själv när man kollar på filmer där kvinnor vars män är otrogna och kvinnorna tar tillbaka honom, förlåter honom och sedan upprepas allt igen. Eller när det är kvinnor som blir misshandlade men inte lämnar mannen förrän det är för sent och säger till sig själv " Det kommer jag aldrig göra, jag kommer Aldrig förlåta min pojkvän om han är otrogen mot mig. Aldrig att jag kommer stanna kvar om min pojkvän misshandlar mig. Men när man själv är i den situationen så förändras allt, man vet inte ut eller in, man tvivlar på om det är det rätta att lämna honom, om man klarar sig själv efter att man har gjort det. Jag vet precis hur svårt det är att lämna sin pojkvän när han har utsatt en för något av dom här två händelserna då jag var i sådan situation för två år sedan och visste absolut inte hur jag skulle göra. Han visste precis vad han skulle göra, vad han skulle säga, hur han skulle säga det och när han skulle säga det. Han hade mig precis där han ville, kunde läsa mig rakt av som en öppen bok nästan och jag hatade det. Jag vet inte varför han kunde det, jag visste bara att han kunde de och det värsta är att dom andra pojkvännerna jag har haft har kunnat göra det samma så jag vet inte vad det är med mig som gör att dom/killar kan läsa mig så otroligt bra.

Så ja jag känner inget längre, eller rättare sagt jag låter mig inte känna något speciellt inte mot/för kille-/ar för att slippa riskera bli sårad av honom/dom. Kanske är det bra kanske inte jag vet inte, det jag vet är att jag blir inte lika sårad om jag skulle bli sårad.

JAAAAAAAAAAA !!!! Jag fick jobbet !! =D som ni kanske vet så åkte jag till Kungsbacka idag för att gå på audition och intervju för en tjänst i Stenungsund och Stora Höga som instruktör. Då det började 10.30 var jag tvungen att åka från mig 07.11 och gå upp vid 05.00 för att hinna äta ordentligt och allt men gick inte upp förrän 06.15 :S :P gick inte att somna förrän vd 01.00 kanske så var ganska så trött när klockan ringde 4 timmar senare och tog då en timmes sovmorgon.  Hittade inte riktgigt dit jag skulle vara så efter att jag kom fram till Kungsbacka gick jag in på en Begravningsbyrå för att fråga om vägen där till Kungsbacka Danscenter. När jag kom dit sa han som jobbade där att han kunde/skulle köra mig dit och det visade sig att det väldigt långt dit. Tror inte att det skulle ha tagit mig 40 min att gå dit som det skulle ta enligt GPS på mobilen ;P när jag kom fram dit ( danscentret ) så var klockan endast 09.30 så det var bara för mig att sitta och vänta i en timma, trodde jag. Dom som höll i det öppnade vid 10 så jag kunde komma in och fylla i papper som behövdes samt ta foto, dom på mig då alltså. Då det hade blivit ett litet missförstånd i  malet som skickades ut var det jag och en till som hade kommit en dag försent för audition för jobbet som instruktör i Funkykidz. Idag var det audition för Blizz och sedan Funkykidx egentligen ( för dom som hade sökt till båda ), men snälla som dom var så lät dom mig och den andra tjejen göra audition för endast Funkykidz och sedan intervju för att efter de åka hem. Under tiden som jag fick vänta på min tur för intervju stod jag och gjorde allt som dom tjejerna gjorde ( dom som sökte till både Blizz och Funkykidz ) så när Amanda ( hon som höll i det ) kom ut med den andra tjejern efter att ha intervjuat henne färdigt, såg hon mig göra samma steg som dom andra och sa då att jag kunde vara med på det passet och då också söka till Blizz.

Efter att det var färdigt var det dags för min intervju och det var inte så värst mycket hon frågade utan mer hur jag ser/tycer att en bra instruktör ska vara och om jag kan tänka mig att ha alla passen som erbjuds. Precis innan intervjuen var färdig sa hon att jag får det och att anställningspapper skickas till mig på måndag och mina pass kommer senare. Vi bestämde också att jag ska på kick offen den 25:e samt workshopen som är efter de istället för att gå på kickoffen den 25:e och sen workshopen den 26:e som det egentligen var tänkt att jag skulle gå på.

 Ååååh jag är såååååå glad , nu är det bara att leta efter en lägenhet i Stenungsund och ett till jobb så att jag jobbar 6-7 dagar i veckan och inte 5 dagar i veckan bara ;) jag e GLAAAAAAAAAAD !!! =D

Suck minst sagt ! Inte nog med att näsan och halsen kronglar på grund av allergin utan nu har även en jobbig förkylning satt sig i halsen, näsan,bröstet och luftrören/lungorna med :/ ena stunden är det varmt och nästa fryser jag som en tok :( det värsta är att jag ska till Kungsbacka på fredag för audition och intervju för ett nytt jobb i Stenungsund, men det kommer jag ju inte orka med om jag mår så här imon kväll med! :O :( det kanske inte är det bästa men jag kommer åka dit ändå på fredag även om jag inte är på tipp topp form. Det jobbet, om jag får det hade varit så roligt ! Då får jag minst 4 pass i veckan och mer kan jag få plus att det är med bara sånt som jag gillar. Dans och barn, det är något jag verkligen älskar. Nackdelen med om jag får jobbet är att jag måste ämna Alingsås och det underbara jobbet jag har här, både bra och dåligt är det att få jobbet i Stenungsund. VIll få det så jag kan flytta någon annanstans, men vill också bo kvar här för att inte förlora ett så bra jobb jag redan har, dock med för få timmar :/ Hoppas att jag blir bättre i natt senast imon så jag orkar dansa och allt, för just nu så orkar jag knappt gå upp för en trappa :S kommer ju aldrig funka på fredag om jag inte orkar gå upp för en trappa ens !

Ne nu blir det att lägga mig i sängen igen för att kurera mig lite till och bara ta det lugnt. Hoppas ni mår bättre där ute och att ni har haft en toppen dag ! Kram på er