Jag har sagt det förut och säger det igen. Alla har vi våra ryggsäckar att bära på med olika mycket innehåll. Några lite lättare andra tyngre, några med lätta saker andra med svåra saker. Vi vet aldrig vad den andre har med sig sedan tidigare. Att hacka, tjata och vara på honom/henne för att få honom/henne att berätta för dig, någon annan vän/familj eller en professionell kommer inte att hjälpa den a person, troligtvis kan det gör det värre bara. Säg inte till personen att han/hon inte ska äta antidepressiva mediciner utan istället träffa en kurator/psykolog, " för det är så mycket bättre än att du sitter och äter massa medicin ". Visst det är bra att prata om saker och ting man varit med om, speciellt det längre och svårare sakerna Men det är inte alltid att det passar alla att göra det och intr heller inte just då du/ni tycker/vill att personen ska göra det. Man vet inte varför personen inte träffar någon för tillfället, så låt denne ta den tid han/hon behöver. Det kanske tar 1 år, 3 år eller till och med 6 år innan personen fattat mod till sig för att göra det och känna sig redo.
Låt personerna i din omkrets vara den dom är, försök inte ändra på dom, stötta, älska och finns där för dom istället så ska ni se att tillslut blir allt bra.

Vilken skön dag/kväll/natt det blev igår ! Tror inte jag skrattat så mycket tidigare ! ^^
Kollade på Boog & Elliot igår hos Johanna och hjälp vad vi skrattade. Skrattade så mycket att vi började gråta, fick svårt att andas och och vek oss av skratt.
Blev att vi gick ut senare på kvällen för bonnarock och sedan dricka lite med några kompisar. Hade en riktigt skön natt med härliga människor.
Imon börjar skolan igen efter att ha varit skol fri i 5 år, undra hur detta ska gå ! :-O hoppas på att få jobbet jag sökte med på noltorps särskola där jag jobbat ett tag nu.