Okej så på midsommar gjorde jag ett misstag med en utav det bättre vännen och den jag mest tyckte om när han hade åkt hem. Jag smsade honom i tron att jag förklarade mig, varför jag gjorde som jag gjorde mm men i själva verket gjorde jag bort mig och förlorade en vän tack vare det smset. Jag ångrar det som bara den, hade jag vetat att det smset skulle förstöra vänskapen med honom hade jag aldrig skickat det eller ens skrivit det.
Det låter kanske som att jag har känslor eller så för honom men nej det har jag inte. Han var bara en riktigt bra vän där jag kunde vara mig själv helt och hållet med utan att bli rädd för att han skulle döma mig efter det. Den som fick mig känna mig så trygg att jag kunde vara mig själv innan honom var Jonas (blääää) och efter det Alex. Kan inte tro det men så är det, den här personen är den absolut skönaste, bästa vännen jag kände jag hade.
Ska jag vara ärlig så killkompisar är något jag inte har/haft någonsin. Iaf inga äkta som endast vill vara vän och inte är vän med mig tills dom lyckas få något ut av det eller inser att dom aldrig kommer få det. Det kanske är jag eller killarna här men att ha kille som kompis är något jag inte direkt har kunnat ha. Näää att förlora honom som vän är något jag absolut ångrar och saknar mest av allt.


Sen har jag gjort något bra (?) för första gången på flera år. Idag tog jag av mig ringen jag fick av Jonas i student present och la den i lådan för första gången sen jag fick den för 6 år sedan. Det känns både bra och jobbigt på samma gång. Bra och skönt för jag slipper se den och bli påmind av allt han fick mig känna och utsatte mig för. Jobbigt för jag aldrig tagit av mig den mer än för dusch/bad. Jobbigt även för att den påminner mig om just det han gjorde mot mig och då hindrar mig från att sätta mig i liknande situation igen. Misstag eller inte, det vet jag inte men något är det iaf.