Jag har precis kollat på Greta : surviving summer på netflix med Hilary Duff och ligger och gråter i sängen. Varför ? Jo för att jag fattar nu hur för jävlig jag har varit sen 7an i högstadiet till nu mot min familj. Jag tog pengar från dom utan att fråga, skällde ut dom för ingenting, skrek och gapade, var arg, allmänt jobbig och inte som de flesta tonåringar är utan utöver det extra. Precis som Greta har så har jag som ni vet varit med om en massa bortsett från det Jon var med om var att bevittna sin pappa ta självmord och det har inte jag, men annars så har vi båda varit med om mycket. Hon mådde dåligt över det och visste inte hur hon skulle hantera det så hon var arg på allt och alla. Jag mådde, mår dåligt för all skit jag varit med om så det gick ut över min familj och värre blev det med åren, efter min mormor dog och efter studenten. Allting exalterade med åren och jag fattar inte hur min familj, mina föräldrar och syskon har stått ut med mig. Inte någon gång har jag sagt att jag älskar som inte ens till min mormor som jag älskade, älskar mer än någonting annat har jag att det till och det ångrar jag som bara den. Att inte ha fått säga det till henne innan hon dog och inte att ha hälsar på henne när hon låg på sjukhuset är något av det jag ångrar mest av allt. Hon var det viktigaste i mitt liv, min trygghet. Jag visste alltid att jag kunde komma till henne om så behövdes och när hon försvann försvann även min trygghet. Jag hade ingen tillflykt då och känner fortfarande att jag saknar det ibland. Varje gång jag känner att jag behöver komma bort är det alltid till henne jag tänker först att jag vill åka och när jag kommer på att hon inte längre lever så blir jag alldeles tom.

Den andra saken jag ångrar och fick minnen av är det barn jag skulle ha haft nu, det barn som skulle vara 2 år och 11 dagar idag (23/12). Varje dag ångrar jag, vissa jobbigare och mer än andra men ändå varje dag. Ibland är det så jobbigt att jag inte orkar gå ur sängen, som igår. Jag skulle egentligen ha jobbat igår men jag varken hade orken eller kraften till det så jag smsade anläggningschefen ( som jag pratat och berättar allt för ) om att har inte har det och sa att jag inte kommer ner. Det jag fick till svar var. " jag förstår, krya på dig :-) ). Det är sådana stunder som gör att jag inte ångrar att jag berättade för honom om allt, att det räcker med ett sms när jag inte orkar så förstår han och han löser det själv och jag slipper tänka mer på det. Ja där har jag nog tur som har en sådan chef, inte alla som har det.

Filmen Greta fick mig verkligen att tänka på allt detta och att vi allt för sällan säger att vi älskar våra nära och kära, att vi inte tar hand om oss själva eller varandra. Är det någon film jag kan rekommendera så är det den. Den är riktigt bra och man får verkligen en insyn på hur man själv tänker om sitt liv och allt. Jag fick det iaf.

Nu måste jag sova, ska åka in till stan och ordna lite saker vid 11 imån innan jag börjar jobba. God natt på er alla underbara och kom ihåg, ni ÄR värdefulla, ni ÄR vackra och INGEN kan säga eller får er att känna något annat än er själva ! Puss på er !! ??