Då är man tillbaka som vikarie och osäkerheten med om man har jobb dagen efter och om pengarna räcker till räkningar och andra saker, efter att ha fått sparken via ett sms i förmiddags. Det kändes sååå bra att få det via sms, chefen sa dock att han tänkte ringa och ta det via telefon. Ja för att det skulle kännas så mycket bättre menar jag ! Skulle han ha varit professionell så hade han tagit det personligen, öga mot öga och inte via sms eller telefonsamtal. Enda positiva med detta är att jag nu kan vara med på julfesten med mitt andra jobb som jag trivs med och där man nu börjar behandlas bättre och med uppskattning. Får även chansen att jobba mer med barn vilket jag älskar att göra. Jag ska även börja plugga igen om jag lyckas komma in på utbildningen jag sökte. Så håll tummarna för mig !

Hur har eran dag varit ? Har ni fått några dåliga nyheter ? Hänt något bra för er ? Berätta gärna ! Har ni några frågor till mig får ni gärna ställa dom så svarar jag så bra jag kan.

Puss på er underbara ! <3

Jag har precis läst och kommenterat min kompis blogg för att hjälpa hennes läsare med deras problem och visa dom att dom inte är ensamma om det dom går igenom. Jag kan säga så här, fy fan vad jobbigt det var att läsa allt dom varit med om. Jag kan på något sett inte förstå hur barn/ungdomar kan vara så hemska men samtidigt så kan jag det då jag själv har upplevt det under flera års tid.

Att skriva och ta upp allt mitt igen var jobbigt men jag vet att jag hjälper andra tjejer och killar för den delen när jag skriver det. Jag har skrivit om det här och skrev det nu i hennes blogg. Vem vet, det kanske hjälper mig på ett sett också utan att jag för tillfället varken kan se eller förstå hur.

För er som inte vet vad jag gått igenom finns det i ett tidigare inlägg här på bloggen och även i detta inlägg om det är så att ni ej orkar gå igenom.

Diana du vet nästan allt om mig. Du vet att jag blivit våldtagen 3 gånger, misshandlad fysiskt och psykiskt, hotat 2 gånger, mobbad och gått igenom abort under hot/mot min vilja. Ja du vet mycket om mig och det är jag så otroligt glad över och tacksam att jag har dig som vän. Det jag inte har sagt till dig personligen nät vi träffars eller i telefon har du läst i min blogg.

Du vet hur otroligt dåligt jag mått det senaste 3 åren och först nu börjar bli bättre. Kanske tack vare medicinerna jag äter, kanske för att jag äntligen efter 1 år inte sagt något till min mamma eller pappa om aborten och våldtäkten. Du har fått mig att inse att jag behöver träffa en/min psykolog efter att jag så länge har undvikit och tryck undan alla känslor och tankar om aborten m.m

Det du inte vet är jag under hela skoltiden blivit utsatt för mobbning på olika sett men av nästan hela tiden samma personer. Att jag i högstadiet blivit ner lurad till ån vid Östlyckeskolan av mina sk klasskompisar, nerputtad i ån där dom sedan tog min mobil och sålde den. Att jag efter 7-8 år med mobbning inte stod ut och försökt ta självmord med att skära mig, klättra ut genom mitt fönster, planerat att ställa mig framför tåget m.m Och att jag blivit utsatt för nätpornografi av någon utländsk man där polisen inte gjorde någonting.
Jag har även haft ätstörningar i två omgångar och lyckats ta mig ur det båda gångerna. Men jag har fortfarande lätt för att hamna tillbaka i mina gamla vanor med mat. Första gången var när jsg gick i lågstadiet då en av mina kompisar blev mobbad för att hon var tjock och jag var rädd för att bli det med. Andra gången var sista året på gymnasiet, där gick jag ner 25-30kg på 2 MÅNADER !! Helt sjukt hur mycket jag gick ner och på så kort tid. Detta kommer jag aldrig riktigt att komma undan utan kommer alltid att finnas där med mih och kommer att ha lätt att börja med det igen och bli anorexi en 3e gång. Varje dag är en kamp för mig, hela tiden och att jag jobbar på ett gym är inte alltid det lättaste. Inte heller är det att jobba på restaurang. Jag utsätter mig hela tiden för prövningar på olika sett i mina jobb, med maten, att vara omkring små barn efter aborten och att lita på folk allmänt.

Ja du känner mig bättre än vad jag känner mig själv ibland och det både skrämmer mig och glädjer mig. Jag vet att du alltid finns där för mig oavsett vad. Är det något vet jag att jag kan ringa dig och du stället upp. Du lyssnar när jag behöver någon som lyssnar och du pratar när jag behöver det. Du är mer än en vän till mig och jag älskar dig otroligt mycket !

Hanna: det bästa du kan göra är att prata med dina föräldrar om att du är mobbad så att dom vet om det och kan stötta dig i det. Tro mig det är för jävligt att gå igenom det ensam och även om det inte känns som det just nu så hjälper det att ens förändrar vet om det. Det du också kan göra är att anmäla dom till polisen ( om jag minns rätt ), det är deras skyldighet att rapportera när något inte är rätt till och ta upp det med respektive föräldrar om hur deras barn behandlar andras m.m Jag lovar dig det kommer bli bättre till slut. Du kan även få skadestånd från skolan för att de inte har gjort något åt det om du anmäler det !

Anna: jag förstår precis hur du känner med att du inte räcker till, tro mig jag har känns så i nästan hela mitt liv och jag är "bara" 23 år. Men jag lovar dig, du är helt otroligt vacker, underbar, fin och allt annat som alla andra är precis som du är. Det finns ingenting du behöver ändra på dig för att andra ska tycka om dig.

Till er alla där ute, ni är välkomna att läsa och kommentera i min blogg när ni vill ! Jag kanske inte skrivet så ofta men när jag väl skriver så brukar det bli stora ämnen eller ämnen som står mig nära.

http://mobil.constanceee.bloggplatsen.se