Jag inser allt mer och mer att jag saknar någon som håller om mig om kvällarna, någon att komma hem till, någon som älskar mig för den jag är trots mitt förflutna och accepterar mig för allt som kommer med mig.

Jag trodde jag hade hittat det när jag bodde med Sebbe men det var fel, när jag var tillsammans med Jonas det var fel det med, Johannes= fel, Martin = fel, Lars = fel och nu Johannes även han fel. Hur kommer det sig att alla killar jag träffat bara låtsas vara någon med/mot mig medan jag varit brutalt ärlig mot dom alla ?
Är det jag som är fel på ? Jag som är för blåögd ? Är mitt förflutna för jobbigt för killarna att hantera, det att jag måste äta medicin dagligen för att funka " normalt " ? Att jag få någon typ av panikångest och få utbrott ? Vad ?

Jag vill verkligen vad det är. Nej jag har inte dåligt självförtroende även om det verkar som det nu. Jag har bara en dålig dag/kväll.

Så snälla läsare, svara på dessa frågor och var ärliga !

Åååh igår var jag och köpte mina nya allergimediciner och provade dom för första gången idag. Och gissa vad, dom funkade !!! Fy tusan vad glad jag blev när jag märkte att jag inte behövde snyta mig efter 15 min ute i solen. Detta gjorde att jag låg och bara njöt i solen i 3 timmar innan jag gick in för att fixa tvätt, dricka kaffe och sen blev det att vara ute i ca 2 timmar till. Så sjukt underbart att äntligen kunna njuta av sommaren till fullo precis som alla andra utan några som helst problem ! :-D