Varför ska kärlek vara så jobbigt, svår och göra så ont ? Jag har inte varit kär många gånger, kanske bara en gång på riktigt men ändå, det är lika jobbigt varje gång. Alla jag varit tillsammans har sårat mig på ett eller annat sett och det har nästan alltid slutat med att dom gör slut med mig. Två av alla gånger har det varit jag som var den som gjorde slut resten är det dom.

Den här gången var det han och satan var det gjorde ont. Jag kan säga med all säkerhet att jag älskade, älskar honom och tror till och med att det var något mer än de. Det gör så jävla ont och jag är ledsen jämt. Innan blev jag glad varje gång jag fick ett sms av honom, han ringde eller när jag såg honom. Det enda jag ville göra när jag såg honom på vägen var att springa fram till honom och ge honom dn stor kram och puss. Nu, nu är det inte alls så. Först är jag på väg att springa mot honom och vara glad men sen kommer jag på " nej just de han gjorde slut, vi är inte tillsammans längre " och går istället ledsen emot honom och kämpar med att inte gråta inför honom. Jag tänkte alltid " jag har redan en, jag behöver inte vara med på era sidor längre och leta efter någon kille/man " när jag såg dom där reklamerna om par sidor. Nu är jag ledsen istället och tror inte på de överhuvudtaget, den där sanna kärleken och allt. Ännu en gång tvivlar jag på kärleken och om det ens finns.

Han sa ofta till mig att jag kunde lita på honom och att han aldrig skulle svika eller lämna mig. Och dum som jag var trodde jag på de. Inte nog med de, jag berättade allt för honom, alla mina problem och allt jag varit med om.

Nä om ingen kan verkligen visa mig att det där med sann kärlek verkligen finns så tvivlar jag starkt på de.