Då har man kollat på Greys Anatomy och gråtit en massa när scenen visades då Megan sitter med hennes son  famnen och säger " Jag är inte beredd ! " ( fast på engelska då ) då sonen dog i famnen. Väckte jobbiga minnen för mig som hände för 1 år sen, något som jag själv inte alls ville eller egentligen är för men som jag tvingades till att jag göra :/ Fy jag hatar verkligen sånt här, att se saker som gör mig ledsen baraför att det påminner mig om det som hände och det värsta är att jag ser det varje dag ! På jobbet, på stan, hemma, ja överallt ! Det låter kanske löjligt att jag grät till de avsnittet men sån är jag, jag har lätt för att gråta och speciellt till saker som kan kopplas till något jobbigt för mig. Kan inte hjälpas, dessutom så gråter alla någon gång och gör man inte de är man inte mänsklig. Eller okej det är man väl men ändå, ni förstår säkert/förhoppningsvis vad jag menar.

 I alla fall, jag hatar att vara så himla känslomässig och sårbar och inte förstår jag riktigt varför jag är det. Okej lite förstår jag väl då med tanke på det som hänt och att jag förlorade en som stod mig väldigt nära för 4 år sen men något mer måste väl det vara, eller ? Är det bara jag som är så här, okej det vet jag med att jag inte är men ibland kan det kännas som att man är den enda i världen som är precis som man själv är med känslorna man känner och allt. Sen när man tänker efter så kommer man på att det finns såååå många fler där ute som har det så mycket jobbigare än en själv och som även dom är minst lika sårbara om inte ännu mer, lika ledsna, säkert gråter sig till söms ochhar gått igenom värre saker än vad man själv har gjort. Så när man tänker efter så har man det ändå rätt så bra där man är.

  Att vi i Svergie egentligen kan vara så självupptagna och tänka " Fy fan vad jobbigt jag har det, min mobil funkar inte, min dator har lagt av, jag har inga pengar till att köpa den där riktigt snygga väskan jag såg i förmiddags som jag bara MÅSTE ha ! eller va det nu kan vara. Vi kan klaga på sååå mycket men som faktiskt inte betyder så värst mycket egentligen. Det som verkligen betyder är väl ändå att vi lever och vi har folk omkring oss som bryr sig om oss ? Jag menar, det finns människor i tex Afrika som lever i flyktingsläger, kanske inte har något tak över huvudet, ingen mat och riskerar att bli kidnappade, tjejer som blir våldtagna ( kanske även killar, vad vet jag ), barn som blir barnsoldater och/eller bara rent av mördade för att personerna som " bestämmer " där anser att människorna i flyktinglägrerna inte är något värda. Vem bestämmer egentligen vilka det är som är värda något och vilka som inte är det ? Är det inte personerna själva som kan " utse " de och ingen annan ? Vad jag tycker så är alla precis lika mycket värda och ingen kan säga att du är ful, du är tjock eller något annat. Endast du kan bestämma hur du är, du kan själv avgöra hur du ska vara. Du kan vara precis hur du vill och em du vill. Du är precis så vacker och fin som du är och du duger precis som den person du är, ingenting med dig behövs ändras. Jag tror att alla behöver höra dom orden någon gång, inte bara tjejer utan även killar och vuxna för även dom kan känna sig  dåliga, fula, tjocka precis som vi unga kan göra. Även vuxna blir mobbade av sina kollegor, ja bara för att dom är vuxna betyder de inte att dom är snällare eller bättre än va barn eller vi ungdomar är. Vuxna säger att man inte ska göra si eller så och inte säga si eller så men dom säger och gör det själva, inte undra på att barnen blir förvvirade och inte förstår något. Man säger att dom vuxna har rätt och att man ska lyssna på dom men jag tycker att man ibland faktiskt kan strunta i vad dom säger för dom har inte alltid rätt i det dom säger. Barnen och ungdomarna kan ha rätt om något ibland. Nu säger jag inte att vi alltid har rätt och dom vuxna har fel jämt för det har dom inte. Utan ibland när magkänslan säger något annat än vad ens föräldrar  eller kompisar säger åt en och det känns bra så varför inte gå på den känslan då om man är helt 100 % säker på att det är rätt för en själv, dom omkring en och allt ? Men sen måste man vara beredd på att ta konsekvenserna till de som följer det man har gjort och inte skylla på någon annan eller så för då är man inte mogen eller redo att lyssna på ens magkänsla. Sen kan det också vara så att man lär sig något av det med och man kanske nästa gång lyssnar på ens föräldrar eller kompisar på vad dom säger och struntar i vad magkänslan säger. Så länge man kan leva med konsekvenserna och leva med sig själv efter det val man har gjort så tycker jag att det är okej.

Oj nu har jag spårat ut helt och hållet märker jag, hoppar från det ena ämnet till det andra till der tredje kanske är bäst att avsluta för ikväll och bara ta det lugnt. Lägga mig i sängen, kolla på tv och andas och försöka varva ner lite innan jag ska sova, jag har ju trots allt varit riktigt ledsen för bara några timmar sen.

Jag hoppas att ni alla har haft en bra dag och kväll och att ni får en fin Kristi himmelsfärds dag imon ! Och så klart att norrmännen får en trevlig 17 Mai ! =D Godnatt på er och ha en fortsatt trevlig natt !