Okej då har jag varit på första av 5 sessioner med min KBT och det kändes ändå väldigt bra tror det eller ej. Jag var sjukt nervös och nära på att backa ur men fick pepp av tjejer i en Fb grupp som gjorde att jag klarade av att gå dit. Utan dom tror jag helt ärligt att jag skulle ha struntat i det och legat kvar i sängen istället.

Vi pratade om allt som hade hänt mig men var mest om hur jag har det hemma och att jag behöver ta mig härifrån samt att jag lider av deprission. Att jag gör det visste jag redan och att jag behöver ta mig härifrån men att höra henne säga det gjorde att jag verkligen förstod det samt att jag kände jag har någon bakom mig om det förutom mina tjejkompisar som sagt det med. Det känns som att det hjälper mer att ha en terapuet som säger det mer än "bara" tjejkompisar när jag går till socialen och pratar med dom. Vi pratade även om min mormor, att honvar min trygghet och när hon försvann försvann även tryggheten och kärleken jag kände. Hon sa även att jag söker mig till destruktiva förhållanden och det för att det är det enda jag känner till tack vare mina föräldrar och jag då tror att det är det jag får och "förtjärnar". Hon sa även att det är bra att jag hade min mormor och en relationen vi hade då jag vet hur jag/det ska kännas i ett förhållande och inte så som det är här.

När vi pratade om henne brast det för mig, jag började gråta direkt då hon faktiskt var min enda trygghet, det var till henne jag rymde hemifrån till och var hos när jag behöve känna mig trygg och älskad. Fast att hon inte kunde mycket svenska så förstod hon mig utan att jag behövde eller kunde säga hur det var/är hemma. Jag kunde alltid komma till henne när jag ville utan att behöva ringa och säga till innan och det tyckte terapueten var jätte bra att jag hade detta. 

I slutet sa vi att jag måste ta mig härifrån och att jag ska försöka göra saker som jag mår bra av. Hon gav mig i läxa att kontakta socialen samt teckna en dag i veckan till nästa gång. Från början så hade vi att jag skulle köra zumba 3 gånger i veckan men då jag inte har pengar att åka till Herrljunga eller in till Alingsås blir det svårt, även att köra det hemma då jag gör allt för att undvika mina föräldrar.

Nästa gång är nästa onsdag och då ska jag ha tecknat en gång om dagen och ha kontaktat socialen fram tills dess. Hoppas verkligen att detta kommer hjälpa mig, det känns bra iaf men även väldigt jobbigt att behöva prata om detta med henne. Allt känns så verkigt då plus att jag har sådan tillits problem, men det är bara att försöka och hoppas på det bästa. Jag har som tur var Amanda, Jennifer och en massa tjejer i Fb gruppen vilket känns otroligt bra att ha deras stöd bakom mig.